Genetik

Uppfödare har stor nytta av kunskaper inom genetik för att kunna undvika ärftliga sjukdomar samt bestämma vilka färger och pälstyper som kan dyka upp efter en viss kombination av föräldradjur. På den här sidan ges en introduktion till genetiken där de grundläggande begreppen förklaras.

Kromosomer

En organisms egenskaper bestäms till stor del av dess arvsmassa som finns lagrad i kromosomerna. Antalet kromosomer skiljer sig mellan olika arter. Människan har 46 kromosomer medan guldhamstrar och gerbiler har 44, roborovski 34, vintervit och campbells 28 och kinesisk dvärghamster 22 stycken1. Kromosomerna uppträder i par som innehåller gener för samma egenskaper, varav den ena kromosomen har ärvts ifrån mamman och den andra ifrån pappan. När djuret ska få ungar kan det dock bara föra vidare ett anlag i varje genpar till respektive avkomma.

Kromosomer

Vintervita dvärghamstrar har 28 kromosomer vilket motsvarar 14 kromosompar. Det sista paret anger kön, i detta fall XY det vill säga en hane. Notera att könskromosomerna är olika stora.

Arv och miljö

Många egenskaper är ärftliga, men även miljön har stor betydelse för hur en individ utvecklar sig efter födseln. En hamster eller gerbil som tidigt får positiv erfarenhet av människor kommer troligtvis bli ett bättre sällskapsdjur som vuxen, än ett djur som vuxit upp utan mänsklig kontakt. På samma vis kommer ett djur som får mycket motion vara i bättre fysisk kondition än ett djur som inte har möjlighet att röra på sig.

Alleler

Gener kan uppträda i olika varianter som kallas för alleler. För att hålla reda på vilket anlag som är vilket brukar man beteckna allelerna med bokstäver. Till exempel så styrs anlaget för ögonfärg hos guldhamster av de två allelerna P som ger svarta ögon och p som ger röda ögon2.

Fenotyp och genotyp

Med fenotyp menas hur djuret ser ut, till exempel vilken färg den har. Med genotyp menar man den genuppsättning som orsakar färgen. Exempelvis så kan en guldhamster ha fenotypen ”rödögd” och genotypen ”pp”.

Locus

Varje gen sitter på en given plats på vardera kromosomen i ett visst kromosompar; denna plats kallas för locus. Till exempel så sitter generna för ögonfärg hos guldhamster på P-locus.

Homozygot och heterozygot

Ett genpar består av två alleler som kan vara identiska eller olika från varandra. Om generna är av samma typ, till exempel PP eller pp, så är det ett homozygot anlag. Däremot om anlaget består av två olika alleler, exempelvis Pp, är det ett heterozygot anlag.

Locus och alleler

Ett kromosompar innehåller många olika arvsanlag. Det finns två anlag för varje egenskap och de sitter på ett specifikt locus på vardera kromosomen. Om allelerna är likadana kallas anlaget för homozygot, annars är det heterozygot.

Dominanta och recessiva anlag

När hamstern har ett heterozygot anlag, såsom Pp, kan bara ett av de två arvsanlagen komma till uttryck. Det anlag som visar sig i fenotypen kallas för dominant anlag och betecknas med stor bokstav, i det här fallet P. Det anlag som inte kommer till uttryck kallas för recessivt och betecknas med liten bokstav: p. En hamster med genotypen Pp kommer därmed att få samma utseende som en hamster med genotypen PP: båda är svartögda. Man säger att hamstern är svartögd (P) men bär på rödögdhet (p). Ett recessivt anlag måste alltså vara homozygot för att synas, och därmed har rödögda guldhamstrar genotypen pp.

Olika sätt att skriva ut genotypen

Den fullständiga genotypen som beskriver färgen hos en rödögd guldhamsterhona är: A- B- Cd- Dg- E- lglg pp sgsg toto uu. Till vardags brukar man dock endast ange avvikelsen ifrån normalfärgen, i detta fall pp, eftersom den fullständiga genotypen är så komplicerad. Notera att man kan välja att skriva exempelvis A- fast djuret egentligen har genotypen AA eller Aa. Anledningen är att dessa två genotyper inte kan skiljas åt utifrån fenotypen. Därför vet man inte alltid om djuret är AA eller Aa.

Korsningsschema

Genom att använda ett korsningsschema är det enkelt att ta reda på vilka färger och hårtyper som ungarna kan få efter en viss kombination av föräldradjur. Då ritar man upp en matris där föräldrarnas genotyp prickas in och olika kombinationer av arvsanlagen visas upp. För att göra ett korsningsschema behöver man bara veta om föräldradjurens genotyper. Se exemplet i bilden nedan.

Korsningsschema dominant/recessiv

Korsningsschemat visar hur två normalfärgade guldhamstrar med genotypen Aa kan få svarta ungar, eftersom det recessiva anlaget a som ger svart färg bärs dolt hos båda föräldrarna.

Korsningsschema med flera anlag

I de flesta fall nedärvs olika arvsanlag oberoende av varandra. Det finns emellertid undantagsfall då anlagen ligger nära varandra på kromosomen: man talar då om kopplade anlag eftersom de nedärvs tillsammans. I det här avsnittet kommer vi dock utgå ifrån att olika arvsanlag nedärvs oberoende av varandra, vilket illustreras i korsningsschemat nedan.

Korsningsschema 2 anlag

Korsningsschemat visar hur två anlag nedärvs oberoende av varandra.

Andra typer av nedärvning

Dominant och recessiv nedärvning är det vanligaste sättet på vilket gener förs vidare. Dock så finns det undantagsfall då anlag förs vidare på andra sätt, såsom intermediär, könsbunden och letaldominant nedärvning.

Intermediära anlag

Vissa arvsanlag har intermediär nedärvning. Det innebär att arvsanlagen i ett genpar inte är dominanta eller recessiva gentemot varandra. Istället gäller följande: om ett intermediärt anlag finns i heterozygot upplaga får det ett visst genomslag i hamsterns fenotyp. Detta genomslag blir ännu större i fallet då arvsanlaget finns i homozygot upplaga.

Silveranlaget hos guldhamstrar är ett exempel på ett anlag som har intermediär nedärvning. Det innebär att hamstrar med genotyperna SgSg, Sgsg och sgsg kan skiljas från varandra utifrån fenotypen. Nedan finns ett korsningsschema som illustrerar hur det fungerar.

Korsningsschema intermediär

Vid intermediär nedärvning är det av extra stor betydelse om ett anlag är homo- eller heterozygot.

Könsbundna arvsanlag

Honor har genotypen XX och hanar har genotypen XY, där X-kromosomen är större än Y-kromosomen. Det innebär att vissa av de gener som lagras på X-kromosomen saknar motsvarighet på Y-kromosomen. Med andra ord kan hanar bara bära en upplaga av dessa anlag. Ett exempel på detta är anlaget för gul färg hos guldhamster. Gula guldhamsterhonor har genotypen ToTo, medan gula hanar har ToY. I det här fallet betyder Y:et att det helt enkelt inte finns något andra anlag, eftersom det är en hane. Både honor och hanar kan alltså vara gula. Samma sak gäller för normalfärgade hamstrar; då har honorna genotypen toto och hanarna har genotypen toY. Det som är spännande är fallet då honor har genotypen Toto. Dessa honor får nämligen sköldpaddsfärg. Eftersom hanar bara kan bära på ett anlag, kan de aldrig vara sköldpaddsfärgade. En sköldpaddsfärgad hamster är därmed alltid en hona!

Korsningsschema könsbunden nedärvning

Vid könsbunden nedärvning sitter genens locus på X-kromosomen och saknar motsvarighet på Y-kromosomen, vilket medför att djurets kön är av betydelse för nedärvningen. Korsningsschemat visar att endast honor kan bli sköldpaddsfärgade.

Letala arvsanlag

Det finns arvsanlag som är dödliga i homozygot upplaga, medan djuret kan leva som vanligt då anlaget är heterozygot. Ungar som får anlaget i homozygot upplaga dör tidigt i mammans mage och blir absorberade av henne. Ett exempel på anlag hos hamster som har denna egenskap är letalgrå och pearl. Semi-letal nedärvning påminner om letala arvsanlag, men istället för att ungarna dör så föds de med någon form av missbildning. Djur med semi-letala gener bör därför inte korsas med varandra.

Korsningsschema letal

Letala anlag är dödliga i homozygot upplaga. Som vi kan se i korsningsschemat får hamstern emellertid färgen letalgrå då anlaget finns i heterozygot upplaga, och då kan hamstern leva ett vanligt liv.

Referenser

1.
Svetlana A, m.fl. Karyotype evolution and phylogenetic relationships of hamsters (Cricetidae, Muroidea, Rodentia) inferred from chromosomal painting and banding comparison. Chromosome Research. 2007;15:283-297. doi:10.1007/s10577-007-1124-3
2.
Logsdail C, Logsdail P, Hovers K. Hamster Lopaedia. Surrey: Ringpress Books; 2002.