Synen

Synen hos gerbiler och hamstrar är inte lika utvecklad och skiljer sig en del från människans. Trots detta är synen relativt viktig för dessa små djur. I det vilda använder hamstrar och gerbiler synen till att söka föda och fånga insekter, men även för att kommunicera med varandra. Bland annat så antas guldhamsterns svarta kindfläck användas för att sända visuella signaler såsom hotfullhet till andra hamstrar. Synen används även för att upptäcka faror såsom rovdjur i närheten. I fångenskap finns det en del hamstrar och gerbiler som är blinda, men de brukar anpassa sig och leva ett bra liv även utan synförmåga.

Brett synfält – dåligt djupseende

Både hamstrar och gerbiler har sina ögon placerade på huvudets sidor, vilket ger dem ett brett synfält1. Detta är vanligt bland bytesdjur, eftersom det gör det lättare för dem att skanna av omgivningen och snabbare upptäcka rovdjur. Nackdelen är dock att det binokulära synområdet (där båda ögonen kan se samtidigt) är litet, så möjligheterna till djupseende försämras. Både hamstrar och gerbiler har dåligt djupseende vilket gör det svårt för dem att bedöma avstånd. Av denna anledning händer det att hamstrar och gerbiler hoppar från höga höjder, då de inte förstår att det är högt och farligt. Undvik därför att ha höga hyllplan i buren, och vaka över dina djur om de befinner sig högt upp någonstans.

Synfält

Hamstrar och gerbiler har ögonen placerade på huvudets sidor vilket ger dem ett brett synfält. I gengäld blir det binokulära synområdet litet, vilket ger dem dåligt djupseende.

Synceller: tappar och stavar

Det finns två olika typer av synceller: tappar och stavar. Tappar har förmåga att uppfatta färger och förmedlar bilder med hög skärpa, men fungerar endast då det finns gott om ljus. Stavar fungerar även då det är mörkt, men de förmedlar synintryck med låg synskärpa i gråskala.

Både hamstrar och gerbiler har en hög koncentration av stavar i ögonen och kan därmed se bra i mörker2,3. Mängden tappar skiljer sig dock mellan arterna. Gerbiler har flest tappar och kan därför se flera färger och har relativt hög synskärpa. Däremot guldhamstrar har få tappar och kan endast uppfatta grönt ljus. De har dålig synskärpa och ser därför suddigt.

Gerbil i soffa

Gerbiler har relativt många tappar i ögonen, vilket gör att de kan se färger som blått och grönt med hög skärpa. Guldhamstrar har betydligt färre tappar och kan bara se grönt ljus med låg skärpa.

Färgseende

Genom att studera vilka tappar som finns hos en djurart kan man dra slutsatser om dess färgseende. Vi människor har tre olika typer av tappar (L, M och S) och kan se färger hos ljus med våglängden 400–700 nm. Hos vissa djurarter finns dessutom en fjärde typ av tappar som uppfattar ultraviolett ljus, UV. De fyra olika tapparna beskrivs nedan:

  • Tapp L: ser rött ljus (känsligast omkring våglängden 564 nm)
  • Tapp M: ser grönt ljus (känsligast omkring våglängden 493–534 nm)
  • Tapp S: ser blått ljus (känsligast omkring våglängden 420 nm)
  • Tapp UV: ser ultraviolett ljus (känsligast omkring våglängden 360 nm).

Det har gjorts flera studier kring färgseendet hos hamstrar och gerbiler. Resultatet visar att både hamstrar och gerbiler är färgblinda, men det innebär inte att de ser världen i svartvitt. Däremot kan de ha svårt för att skilja vissa färger från varandra. Gerbiler har relativt bra färgseende och kan se grönt, blått och ultraviolett ljus. Däremot guldhamstrar har en näthinna som domineras av stavar och kan endast se grönt ljus, medan dvärghamstrar kan uppfatta både grönt och ultraviolett ljus. Ingen av arterna kan uppfatta rött ljus. Sammanfattningsvis tycks våra smågnagare ha följande system av tappar:

  • Guldhamster: M2
  • Dvärghamster: M och UV2
  • Gerbil: M och S3  eller M och UV4 (olika studier drar olika slutsatser).
Färgspektra

Ljusspektra så som det uppfattas av människor och hur det troligtvis uppfattas av gerbiler och hamstrar.

Synen påverkar dygnsrytmen

För hamstrar är synen av stor betydelse för dygnsrytmen. En vild hamster är mest aktiv från skymningen till kvällen, medan en tam hamster i större omfattning styrs av den konstgjorda belysningen i våra hem och är vaken om natten. Hamsterns ljusskygga natur är en anpassning till dess liv i det vilda som bytesdjur. Genom att gömma sig om dagen och vara aktiv om natten så minskas risken för att den ska fångas av rovdjur. Även i fångenskap är det viktigt att hamstern får tillbringa nätterna i mörker, så om natten ska det vara släckt i rummet där hamsterburen står.

Nattlampor skapar depression!

En studie har visat att vintervita dvärghamstrar blir deprimerade om de har en nattlampa (5 lux) tänd vid sin bur om natten. Ljuset resulterade i att hamstrarna fick försämrad aptit och de blev mindre aktiva nattetid.5

Rödögda djur är extra ljuskänsliga

Svartögda djur har svart pigment i ögat som skyddar mot ljus och hjälper dem att inte bli bländade. Rödögda djur saknar detta pigment. Det är blodets röda färg som lyser igenom och gör ögonen röda. Rödögda djur ser lika bra som svartögda djur, men de är känsligare för ljus och blir lätt bländade. Om de utsätts för alltför starkt ljus kan de bli så bländade att de blir blinda. Rödögda djur måste därför skyddas från starkt ljus såsom direkt solsken.

Hamster

Djur med röda ögon ser lika bra som svartögda djur, men de är mer ljuskänsliga eftersom de saknar det skyddande svarta pigmentet i ögonen.

Referenser

1.
Schneider G, m.fl. Behavioral testing and preliminary analysis of the hamster visual system. Nature Protocols. 2006;1(4):1898-1905.
2.
Calderone J, Jacobs G. Cone receptor variations and their functional consequences in two species of hamster. Visual Neuroscience. 1999;16(1):53–63.
3.
Govardovskii V, Röhlich P, Szél A, Khokhlova T. Cones in the retina of the Mongolian gerbil, Meriones unguiculatus: An immunocytochemical and electrophysiological study. Vision Research. 1992;32(1):19-27.
4.
Jacobs G, Deegan J. Sensitivity to ultraviolet light in the gerbil (Meriones unguiculatus): Characteristics and mechanisms. Vision Research. 1994;34(11):1433-1441.
5.
Bedrosian T, Weil Z, Nelson R. Chronic dim light at night provokes reversible depression-like phenotype: possible role for TNF. . Molecular Psychiatry. 2013;18(8):930-936.